NYHETSBREV SEPTEMBER 2016

Attendo Individ och Familj
Kontakta oss dygnet runt på 020-40 37 00
www.attendo.se/iof

På Attendo Broarp Alma, ett behandlingshem för flickor med neuropsykiatriska funktions- nedsättningar, möts flickorna av en familjär och trygg miljö som präglas av respekt, tid och tillgänglighet.

– Det kändes bra när jag kom hit, rummet var fint. Det är väldigt sällan bråk, om det blir något löser vi det, berättar Sofia som bott på Alma sedan november. Jag får ta ansvar för mitt men får hjälp när jag behöver. I början när jag skulle gå ut måste jag alltid ha en personal med mig, nu får jag gå ut själv. De litar på mig.

– Vi är måna om att det ska vara en familjär miljö, positiv och trygg. Vi är många vuxna, alla ska få sin tid, det är något vi prioriterar. Tid för samtal, bekräftelse och reflektion. Det kan innebära att man åker iväg och fikar, går en promenad i skogen eller är här på Alma, säger Anna Lantz, behandlingssekreterare på Alma.

– En annan betydelsefull del av behandlingen är att ”finnas kvar” vilket betyder att ha ork och tid. Ett exempel på det är t ex när en flicka är väldigt arg och stänger in sig på sitt rum. Jag kan sitta utanför hennes dörr i timmar, då och då kikar hon ut för att kontrollera att jag sitter kvar. Till slut öppnar hon dörren och vi kan prata om vad som hänt. De här flickornas erfarenhet är ofta att ingen har orkat ”finnas kvar” tidigare. Men vi finns.

– Personalen finns alltid där, de är aldrig upptagna säger Sofia, man kan knacka på deras dörr när som helst dygnet runt så kommer det alltid någon. Det är jättebra.

Alma är ett behandlingshem för flickor 12–18 år med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar. Flickor som har stora svårigheter i skolan, i röriga miljöer, som lätt hamnar i destruktiva miljöer där de får svårt att sätta gränser för sig själva. Många är dessutom självdestruktiva och har självskadebeteende. Föräldrar har många gånger fått kämpa länge och kanske inte alltid fått det stöd som behövts för att klara av situationen för sin flicka fullt ut. Vilket kan ha fått följder av att det blivit turbulent och stridigt hemma.

– All behandling individanpassas inom den yttre ramen – vilket innebär att det finns en struktur med bestämda tider för olika saker, berättar Annette Almerheim, verksamhetschef.

– Många av flickorna har vänt upp och ner på dygnet, vår struktur blir ett stöd till att få en relevant dygnsrytm, som i sin tur skapar förutsättningar för att de ska orka med skolan och livet.

– I grundstrukturen ingår att flickorna sköter sin egen ADL, de grundläggande och vardagliga aktiviteterna i livet, men de får olika mycket stöd utifrån sitt individuella behov och förmåga. En del klarar allt, städa, tvätta, hålla ordning på sina saker etc, medan det för en annan flicka är en tillräcklig utmaning att gå med ner i tvättstugan och se på hur man gör, säger Anna.
– När jag flyttade in gjorde vi tillsammans upp mitt schema berättar Sofia.

– Där stod det vad jag skulle göra på dagarna och vad jag fick och inte fick göra. Schemat förändras över tid, i början fick jag inte ha min telefon, men det får jag nu då jag förstått och lärt mig att använda den på ett sätt där jag inte utsätter mig för negativa saker.

– Samarbetet med flickornas föräldrar är fundamental säger Annette.

– Vi arbetar mycket på att få deras förtroende genom ständig kommunikation. De kan ringa när som helst, om det finns något dom vill förmedla. Vi tar alltid in deras åsikter, vare sig de tycker som vi eller inte. Vi fattar beslut tillsammans kring vardagen här. Tjejerna ska känna att deras föräldrar är med i behandlingen.

När en flicka ska åka hem över en helg är det inte ovanligt att den detaljplaneras tillsammans med föräldrarna för att skapa de bästa förutsättningarna till ett par bra dygn. Ofta skjutsar och hämtar personal flickorna till och från deras hem, allt för att underlätta.

– En mamma var orolig att hennes flicka skulle avvika när hon kom hem över helgen, fortsätter Annette men vi tryckte verkligen på att det är så viktigt att hon träffar sin dotter. Vi löste det med att en personal fanns med fysiskt i närheten som ett slags ”bakjour” så mamman kunde ringa om det blev nödvändigt.
Detta tryggade såväl mamman som flickan, berättar Annette.

Sofia, vad skulle du säga till en tjej som behöver Alma?
– Jag skulle säga: ta emot hjälpen du får, dom gör allt för vår skull, inget för deras egen skull och lyssna på deras förklaringar.