Malin berättar om en vilsen tjej som började på
Backafors resursskola hösten 2006. Hon säger att
hon hade det jobbigt som liten och i ungdomsåren.
Det var framförallt två händelser som påverkade
henne starkt. Den första chocken upplevde hon när
hennes föräldrar skildes 1999.
Hon var då 8 år och bodde varannan vecka
hos mamma och två av sina bröder och varannan
vecka bodde hon hos sin pappa. Det var inte helt
lätt.
- Chock nummer två kom när jag var 12 år
då min storebror omkom i en bilolycka, bara 19 år
gammal. Jag minns att alla var ledsna – utom jag.
Hon berättar att hon förträngde sorgen och
vägrade att acceptera att brodern var död. Hon
blev bra på att stänga av och sätta på sina
känslor som hon själv önskade. Detta reglerade hon
genom att fly på olika sätt.
- Jag letade
äventyr, bytte kompisar, snattade, testade droger
och började dricka alkohol.
Malin blev så
småningom tagen av polisen för snatteri och
placerades först i ett familjehem och sedan i
kommunens ungdomshem. Hennes skolgång fungerade
inte alls. Hon ställdes inför ett val - antingen
bli placerad enligt LVU eller att bo kvar på
ungdomshemmet och börja på Backafors resursskola.
- Jag valde Backafors, säger Malin.
Hon
minns att hon blev väl mottagen av skolans
dåvarande rektor, något som betydde mycket.
-
Hon blev också min mentor och en slags
vägledare.
De flesta eleverna som går på Backafors kommer
från Närsjögläntans behandlingshem och familjehem
för unga flickor. Så var det även när Malin kom
till skolan. Hon lärde känna både tjejerna och
Närsjögläntans personal.
- Vi fick en särskild
kontakt som innehöll både gränser och värme. Man
kände verkligen att de brydde sig och jag började
lita på att jag inte var ensam utan hade några som
jag kunde luta mig mot. Vi blev som en
familj.
När Malin försöker sammanfatta vad
hon lärde sig i skolan blir det tre saker: lyssna
på andra, att delta och medverka.
- Lärarna här
såg mina ansträngningar och jag kunde få beröm
även för små saker. Det fick mig att växa och jag
kunde ta mer och mer ansvar. Jag fick ett slags
uppvaknande här. Jag var på botten och fick syn på
en väg framåt säger hon.
Den bakgrund som Malin har sätter sina spår.
När hon idag berättar om sin ungdom är ordet HVB
ett nyckelord. Därför är Malins dröm att en dag
kunna starta ett eget HVB-hem för ungdomar där man
har korta placeringstider.
- Det viktigaste är
att framför allt få känna sig som en ung människa
och inte behöva fastna i ett identitetet som
institutionsplacerad, säger hon bestämt.
Det är nu sju år sedan Malin slutade på
Backafors men målet för skolan är detsamma idag -
att eleverna ska lyckas och förberedas för
framtiden.
- Det är viktigt att eleverna får
göra så mycket som möjligt lika som i en vanlig
högstadieskola. Det gäller också att
individanpassa skolarbetet och se till att vi tar
in elever som passar i vår målgrupp, säger rektor
Tobias Svensson.
Som lärare på Backafors får man arbeta lite
annorlunda, t ex kan man få förbereda material för
3 – 4 timmars lektioner för att vara beredd att
plocka fram det som passar i stunden. Som
jämförelse berättar rektor Tobias att tidsåtgången
per elev ligger i nivå med den tid man lägger ner
på 3-4 skolklasser. Dessutom handlar det om många
kontakter i elevernas nätverk.
- Det gäller
att värdera och prioritera tiden så bra som
möjligt för varje enskild elev och att hitta rätt
form och plats där varje elev kan plugga bäst. Det
finns t ex tillfällen då elever valt att sitta
inne hos mig, på andra sidan skrivbordet.
Rektor Tobias Svensson önskar att det satsades
på fler resursskolor runtom i landet för elever
med behov av stöd.
- Det skulle behövas minst
en i varje stad, säger han.
